Dag 34.


Bokens världsdag, och i samarbete, återigen med kommunen där vi bor,d har vi deltagit i ett projekt där hela Teatro Tyl Tyls kärnpersonal deltog i en läsning av det första kapitlet av Don Quijote, det var en sjuk pers att läsa gammal spanska, men jag tror nog att det gick bra!

Som jag skrev om gårdagen kan man tro att all logik har försvunnit när det har blivit utbytt mot regelryttare och konstiga lagar, och det var faktiskt inte bara butiken som stod för dessa logiska hopp under onsdagen.

Jag har en fantastisk mamma som brukar skicka care packages till mig och hela familjen, och har så gjort både när jag bodde i Clermont-Ferrand, i London, i Vancouver, i New York, i Los Angeles och nu ungefär en gång i månaden eller så sedan dryga två år tillbaka. Det började närma sig slutdatumet för att kunna hämta ut två av dessa sagda care packages, som alltid innehåller något form av gotta, typ Salt och Blandat eller Apelsinkrokant, och några böcker så då jag ändå begav mig av för att handla tyckte jag att det var dags att göra två flugor på smällen. Väl framme vid postkontoret hade klockan hunnit bli ungefär 12:35, alltså cirkus fem minuter efter "Corona-Normal" stängningstid. Okej.

Jag såg ändå folk därinne så jag knackade på och vinkade vänligt med mina paketavier varpå jag får ett nej till svar. Den kvinna som normalt sett sitter bakom disken lotsar efter ett tag ut en av de 4 kunderna som ändå finns inne på kontoret och jag passar på att fråga henne huruvida jag skulle kunna få hämta ut paketen, då returdatumet började närma sig, varpå jag får följande logiska svar.

"Vi kan inte hjälpa dig nu då det äventyrar vår säkerhet, du får återkomma imorgon så kan vi tillsammans slå det här."

Hade kvinnan ifråga hänvisat till att de absolut måste stänga och inte får ha öppet längre för att deras ledning, d.v.s. staten eller närmsta chefen prompt säger så hade jag inte reagerat. Men att det helt plötsligt skulle vara en säkerhetsfråga, fem minuter efter utsatt tid, vare sig köper eller godtar jag.

Jag blev utan choklad, och hon var fem minuter säkrare. Tur att jag skulle kunna komma tillbaka någon dag senare i alla fall.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)