Dag 29.


Ända sedan utbrottet av Corona och Covid-19 har vi båda varit tacksamma över att leva där vi gör. Vi har en fantastisk lägenhet på över 140m2 med utsikt och möjlighet att gå ut på terrassen, vara i olika rum men ändå sova i samma säng. Andas. Hade krisen hänt för fyra eller fem år sedan, då jag först flyttade till Madrid hade vi varit fast i en enrummare på 28m2, med alla förutsättningar för att klösa ögonen ur varandra.

Tidigare var jag ensam om att läsa nyheterna. På kvällen hade vi blivit två om saken. Det var den sämsta natten på mycket länge. Jag somnade först vid 04:15 efter att ha skrivit ett långt brev till min fru. När jag vaknade, bara några timmar senare var jag långt ifrån mig själv.

Det var längesen jag hade en sån kompakt migrän och efter avslutad frukost bad jag om att få lägga mig ner i 15 minuter, som i slutändan blev 40, nästan 50 minuter. Sen var det bara att "fake it till you make it". Vilket faktiskt gick förvånansvärt bra, med nästan tre koppar kaffe. När det sedan var dags för siesta hade jag ändå inga problem att somna en halvtimme till. Uppenbarligen vet min kropp hur den reglerar sig själv.

Sen kom nyheten. Det som var gårdagens stora strid, blev då bekräftat. Undantagstillståndet, eller larmtillståndet, blir förlängt i ytterligare 15 dagar, fram till den 26:e april som det ser ut just nu. Och vi som precis börjat känna doften av friheten. Det blir till att bita ihop, komma igen och ta det en dag i sänder.

Nu får alla de som hittar sätt runt karantänen ännu mer tid på sig att hitta kreativa lösningar för att kunna vara ute och sno minuter av sol och luft. Mina favoriter hittills är de som bor långt ifrån mataffären, och som alltid tar bilen annars, som nu ses gå över fem kilometer med fyra matkassar, flåsandes, stånkandes, kreverandes men med rätten att vara ute. Eller de som sitter på busshållsplatserna, 40-50 minuter innan bussen ska komma.

Eller langaren som jag såg gå och kasta upp en påse, mest troligt gräs, till en kompis/kund på första våningen, han kan nog nästan hävda att han utför en livsnödvändig tjänst.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)