Dag 31.
För någon dag sedan, skrev jag att jag inte var "arbetslös" längre. Och det är till stor del på grund utav det här projektet, som vi sjösatte med hjälp av kommunens kulturdepartement. En möjlighet att få utlopp för vår kreativitet, utlopp för vår energi, samt en möjlighet att kunna tjäna lite extra pengar till vår gemensamma sinande matkassa.
Dagen fortsatte sen sin regniga gång med ett annat medialt inslag. Nämligen vad jag trodde skulle bli en kort intervju inför en dokumentär, men som slutade med ett nästintill hjärtligt samtal i över en och en halv timme med en människa jag aldrig pratat med förut. Den sociala törsten är stor. Större än vi tror. Vi får se vad det blir utav programmet som sådant, då det nu verkade ligga i ett läge då ingenting är skrivet i sten, som det mesta i dagsläget helt enkelt.
Apropå social törst, så har jag börjat bli betydligt bättre på att ringa nära och kära. Jag är fortfarande värdelös på alla typer av meddelandetjänster och har grava problem med att läsa, glömma bort och sen gå vidare och tro att jag svarat. Tillfällig alzheimers? Koncentrationssvårigheter? Dammig ursäkt av att vara mer i nuet?
Jag har även under rådande förhållanden lyckats återkoppla till gamla kontakter, vänner och familjemedlemmar som jag under mitt hattifnattande genom världen lyckats trolla bort, och däribland min kusin. Min kusin är fantastiskt kreativ och har i likhet med min blogg skapat en musikalisk krönika av hans tankar, känslor och världens tillstånd. SÅ JÄVLA fyndigt, och så JÄVLA kreativt! Sjukt imponerad är jag!
Det har fått bli soundtracket till alla mina nattliga hundpromenader sedan dess.
Fredrik Scheike
IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor
Kommentarer
Skicka en kommentar